Länge hade Suzan Alev Arslan drömt om ett liv som frilansare. Hon ville ha kontroll över sin tid och utrymme att utforska sin kreativitet.
Men att ta klivet och satsa fullt ut var en stor utmaning.
I fjol vände allt när hon sökte – och vann – Frilans Finans-stipendiet. Halvårsprogrammet gav henne de resurser och det självförtroende hon behövde för att våga satsa på sin idé och starta sin frilansverksamhet.
– Det har varit spännande och kul med nya möjligheter och ett nytt sätt att leva, samtidigt som det också funnits en oro över hur jag ska få ihop detta. Till och med tvivel om jag verkligen har vad som krävs för att klara frilanslivet. Men det här stipendiet var precis det jag behövde för att komma i gång, säger Suzan.
Stipendiet har inte bara påverkat hennes företagande, utan även hennes kreativa process.
– Jag har kunnat ägna mig åt det jag älskar, vilket i sin tur lett till fler möjligheter och projekt. Det blev som en snöbollseffekt för min kreativitet och mitt arbete.
Suzan konstaterar själv att coachningen hon fått genom stipendiet har gett henne en förståelse och insikter för vad som krävs i yrkesvardagen.
– Det kan låta som en banal och självklar grej, men jag har alltid tyckt det har varit svårt med arvode och hur jag ska tänka kring det. Bara att få bolla en sådan grej och få konkreta tips har gjort att jag tagit över mig en tröskel. Oftast har det varit sådana trösklar som gjort att jag inte riktigt vågat doppa tån i frilanshavet.
Efter att ha fått stipendiet fick Suzan en förfrågan att jobba som extern producent för festivalen Sommarscen Malmö.
– Jag älskar det jobbet! Jag får göra research och boka akter inom scenkonst, musik, dans, cirkus med mera och sen möta publik och artister under sommaren. Via jobbet och nätverket jag fått därifrån har det dykt upp andra roliga och mindre gig. Exempelvis ska jag vara produktionsledare på en stor dansshow samt moderera tre olika panelsamtal om kultur och kreativitet under en tvådagars festival för unga vuxna.
Dessutom arbetar Suzan som producent för podden Folkets Berättelser. Där möter hon människor och får höra deras berättelser om att förlora sitt barn i livmodern, vara nära döden, bli utpressade eller byta identitet.
– En vän och tidigare kollega hörde av sig och frågade om jag ville vara med i projektet som producent. På grund av min kärlek för storytelling och sårbarhet tackade jag ja direkt. Nu har jag äran att jobba med ämnen som skam, rädsla och sorg.
Suzans största och viktigaste steg under resan handlar om mod. Hon säger själv att hon har låtit sin inre kritiker sätta stopp.
– Jag har blivit överväldigad av alla trösklar; jag har låst mig i att försöka lösa saker först istället för att ta språnget. Många dörrar har öppnats bara för att jag vågade ta steget. Stipendiet var knuffen för mig att våga.
– Det är fortfarande en utmaning. Just nu bor jag hemma hos mina föräldrar igen. Jag hamnade i ett läge där jag inte hade så många frilansuppdrag och därför inte hade råd med eget boende. Jag fick ett erbjudande om fast anställning men tackade nej eftersom jag vill bestämma över min tid. Jag är inte säker på hur frilanslivet kommer gå, men jag måste ge mina drömmar en chans. Jag är lyckligast när jag kan leva ett liv som är autentisk för den jag är – och det är ett liv i frihet.